The edge of desire

Jag hatar att vara den person som alltid hör av mig till vissa personer, eller den som inte hör av sig alls till andra. Speciellt när det är personer som betyder mycket för just mig.

När man hör av sig till någon man inte pratat med på länge så är det kul att få respons. Men om den här personen aldrig tar första steget, utan det är du som lär göra det hela tiden, vad är det då värt? Samma sak, vad betyder de personer för dig som du inte hör av dig till egentligen? Väntar du på att de ska höra av sig till dig? Eller tycker du att de redan har spelat ut sin chans genom att kanske inte ge dig den respons du vill ha?

Jag blir alltid lika glatt överraskad när någon jag inte hört från på länge hör av sig till mig. När det för en gångs skull inte är jag som tar kontakt. Det värmer, starkt. Man blir glad. Kanske folk känner på samma sätt när jag gör så?

Istället för att hela tiden tappa kontakten med dina vänner och bekanta så kanske det är värt att höra av sig lite då och då, även om det är du som lär göra det först. För vem vet om det i framtiden ändras så att folk kommer höra av sig till dig först istället. En tanke från någon annan värmer, man känner uppskattning och man blir glad helt enkelt. Och vad passar inte bättre än det nu innan jul?

Sprid lite gläjde, prata lite med folk och visa att du bryr dig. Folk gillar att upptäcka att de är uppskattade och omtyckta...

Ursäkta det långdragna och kanske tråkiga och enligt vissa "nördiga" inlägg. Men jag måste väl få ur mig lite sånt ibland också...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0