Har fortfarande det där leendet på läpparna, det lämnar mig liksom inte.Det känns så bra. En varm bubblande känsla (som iof kan ha något att göra med Raviolin jag äter för tillfället, men ändå), spänd förväntan, lycka, härliga känslor som bara spritter runt i kroppen. Jag kommer hem till Sverige igen om 2 dagar. 2 DAGAR! Och jag får vara hemma i en vecka, träffa mina nära och kära, vara med om det "gamla normala". Det känns galet, och kul..på samma gång. Det känns också konstigt, jag har liksom börjat vänja mig nu. England smittar av sig på en rätt fort och du faller in i det snabbt, du lär dig rytmen på en gång - utan att tröttna på den. Ändå ska det som sagt bli kul att komma tillbaka till det "gamla" om så bara för en liten stund. Vi förtjänar alla att vara lite nostalgiska ibland, på ett eller annat sätt.

Tycker inte ni?


Sundborn en dag i Januari 2009.