C'est la vie

Jobbigt när inte inläggen kommer upp som dom ska. Menmen, det är bara att leva med.


Jag är förväntansfull över hemfärden redan nu, även om jag vet att det är fyra veckor kvar.
Det känns liksom spännande att se vad som hänt sedan sist (även om man följer allt drama på facebook).
Antagligen är allt som vanligt och det enda som är nytt är skvallret man får höra, och saker man själv har att berätta.
Ändå är känslan av "hemma" rätt skön. Den känns på något sätt annorlunda nu än vad den tidigare har gjort. Förut har "hemma" alltid känt som en självklarhet och något som bara finns där. Man uppskattar det mer när man är borta en längre tid.

Saknar kattjävlarna där hemma också...

Och vill gå på krogen och se en massa bekanta ansikten. Hur dåligt Etage än är när man jämför med andra ställen så känns det ändå så jävla bra när man går in där och ser så många man känner igen. Det uppskattas faktiskt....även om det kanske inte görs det av er som går dit för jämnan....men för oss som inte varit hemma på bra länge så känns Slitage som ett ganska bra ställe ändå. Om inte annat så går det ju iaf att gå dit att skaka rumpa vilket fall som helst!

Vild & Galen, tack och hej

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0