Om ni fortfarande vill veta vad jag har för mig så hittar ni mig på: http://stinanorberg.webblogg.se

Jag är numera hemma i Sverige.
Mitt Au pair år är över.
Jag har funderat över det här med bloggen, och jag tror inte att jag kommer skriva här något mer.
Men jag gillar att blogga. Så jag kommer att fortsätta, men på en annan adress.
Denna blogg kommer ändå att finnas kvar. För den är ett minne om mitt år som au pair, vad jag gjort, vad jag känt, vad jag upplevt osv. så det finns inte en chans att jag bara skulle slänga bort det!
Har varit hemma sedan i söndgas nu och jag har fortfarande inte vant mig vid känslan att vakna upp i min egen säng.

Classic Car Week är i igång och jag och familjen kikade på Cruisingen i Rättvik igår. Jag stannade sedan kvar och mötte upp lite vänner för lite trevligt umgäne och "festande". Kvällen slutade med att jag tappade min mobil i Siljan (den funkar dock!) och att jag blev otroligt bitter.

Jag kan även nämna att jag hatar allt som har med Killar att göra, men det visste nog många ändå.
Konstiga drömmar gör inte saken bättre och jag till och med vaknade bitter. Med en viss tillfredsställelse att jag slagit någon mitt i trynet.

Märks kanske att jag är något förvirrad, och bitter. Men det kommer att bli bra. Det vet jag.
Jag har en massa planer, och jag tänker genomföra dem. Till varje pris. Ni får helt enkelt följa det hela på en annan bloggadress bara.

Tack och Hej

Orkar egentligen inte med bloggen alls för tillfället.
Men det känns som att jag ändå måste klämma ur ett par meningar.

Är verkligen inne på sista vevan nu. Åker hem till Sverige på söndag.
Jag vet faktiskt inte alls vad jag känner över det hela. Jag är glad, såklart.
Och just idag känns det bara så galet skönt att det snart är slut. Men det kan också bero på att ungarna har en av sina cp dagar idag. Jag lovar att när jag varit hemma i ungefär en vecka så kommer jag att längta tillbaka. Men jag vet åtminsone att jag kommer igen, om än bara på besök.

Har många planer på G för framtiden också.
Hoppas allt blir någorlunda som man vill. Körkort är prio ett. Sen är det bara rock'n'roll som gäller!

Nu ska jag fortsätta strykningen samtidigt som barnen lite smått försöker döda varandra ute i hallen. Åh, ljuvliga torsdag!

Idag är har det varit en sån dag där man vill gå och dö (inte bokstavligen, men ni förstår grejen).

Pojkarna har varit vakna sedan 6.20 i morse, vilket betyder att jag också har varit vaken sen dess. Dom kan nämligen inte vara tysta för fem öre. Deras normala samtalston ligger på samma nivå som för en person som skriker till en person i ett annat rum. Allvarligt talat alltså. Som om det inte vore nog så kom Lewis hyperaktiva vän förbi klockan 9. Jag var inte pepp. Det var kaos i hela huset till 11.30 då äntligen Lewis och Sami (vännen alltså) skulle iväg på kalas. Puh.

Liiiite lugnare när man bara hade Jack att bry sig om. Satte honom framför tv:n så man kunde koncentrera sig på annat. När Lewis sedan kom tillbaka efter 3 var kaoset igång igen, och det slutade inte förrän ca 4 minuter sedan. Alltså halv 9. Skjut mig.

Som om inte det vore nog har jag världens mest spända mage på grund av mensvärk och allldeles för mycket mat. Inte skönt. Funderar på om man ska spy eller helt enkelt vänta på att magen ska explodera. Inget av alternativen känns allt för lockande.

Dock ser jag en liten ljuspunkt i detta kaosmörker. 10 dagar kvar. 10 dagar kvar. 10 dagar kvar.

Samt planerna som ligger för framtiden. Korsika - Norge - USA - Australien - Nya Zeeland - Något mer. Och självklart England igen.

Hej hopp

Sista dagen idag jag behövt göra iordning pojkarnas packlunch.
Imorgon blir sista gången någonsin jag behöver gå med dem till och från skolan.
Gött? - Men JA! En aning dårå.

Annars hade fredag setat rött gött just nu.
Utgång i Peterborough igen med Lisa och sköna grabbar (om det blir som planerat) och kanske Cambridge eller dylikt på lördag.
As nice!

Saknar er där hemma!
Men väskorna är så gott som packade och snart kommer jag. Jiaaao

Känner mig ungefär som en död fisk.

Har nyss tryckt i mig en massa kina-mat.

På tal om något helt annat. Här i England så är dom rätt roliga. Jag menar, om killarna här tycker att du är snygg så visar dom det på en gång. Dom visslar, skriker, tutar från bilarna osv. Ibland alla tre på en gång.
Jag och Lisa slog rekord förra helgen. Tre turningar på raken, och det bara på väg till bussen. Tänkte bara att ni ville veta det.

Förresten, jag har bara två veckor kvar i England. Läskigt. Jag vill shoppa mera. Men tror att det blir liiite övervikt i mina väskor då. Synd.


Ey bruds, snart ses vi!

Har inte haft tid eller lust till att blogga på ett tag.
Varför vet jag egentligen inte. Har väl antagligen känt att det finns annat man kan spendera tiden på.
Som promenader och glassätning med Lisa!

Har knappa tre veckor kvar här i England, och det känns som att jag borde utnyttja dem på bästa sätt innan det är dags att lämna allt.

Har börjat genomgå lite förändringar också.....

Snyggt. Amy Winehouse och Britney Spears is da shiet.

Lisa har klagat. Så här kommer fler bilder.




det får duga för idag.

Som vanligt så hatar blogg.se mig.
Vad ska jag egentligen ha för bloggsida?
Har fan testat alla. Blä.

Idag är en sån dag där jag känner mig sjukt jävla glad.
Det beror nog på endorfinerna som man får efter att ha tränat (i detta fall städat järnet).
Imorse däremot var jag en sur och trött bitterfitta. Men det gick bra ändå.

Iaf, har städat, sorterat, organiserat och rensat pojkarnas lekrum idag. Det tog ca 3-4 timmar.
Fy fasen i hel*ete vilken röra. Men efter att ha gått igenom alla (!) 12 lådor samt 4 hyllor + garderob så är det som ett helt nytt rum. Eller ja, ett något renare och mindre överfullt rum iaf. Jag och Lucy är nöjda, så jag måste ju ha gjort ett bra jobb. Haha.

Nu till något helt annat (ja, jag vet att det blir feting långt inlägg. Men sånt är livet när jag inte uppdaterat på tre dagar, ni får ge er till tåls helt enkelt). I helgen så åkte jag och Lisa ner till London för att gå på London Zoo. Vi båda blev som barn (okej, mindre barn än vi är) igen och var helt till oss över alla djur vi hittade på. Jag var nog mest fachinerad av fjärilshuset, trots att jag är löjligt rädd för de flaxande små j*vlarna.



Men ändå. Vi traskade runt i ca 3-4 timmar tills fötterna började värka och skava. Sedan tog vi oss ner till Piccadilly där Lisa skulle fixa löshår. Där såg jag den största samling gay-människor jag någonsin sett (jag har inte varit på någon pride festival än nämligen)!! Detta förstod vi dock inte förrän vi började se alla regnbågsflaggor och skyltar överallt. Haha. Det sjuka är...att jag såg fler snygga killar på den där platsen än jag sett sammanlagt under ett år i England, och då var självklart 99.5% av dessa bögar. Skit.

Sen så shoppade vi på New Look och sen dog våra fötter så vi åkte hem. Ah. Det var det.